Tack för maten

Jag gillar Skåne, och vill gärna bo här när jag blir stor. MEN det är jäkligt gött att Viktor har småländska rötter. För Viktors mamma förser oss med delikatesser från de småländska skogarna. I frysen hittar man alltid en älgstek, eller kokta kräftor och i skafferiet finns det torkade trattisar ( trattkantareller that is). Och sist de var på besök lämnade de en stor hink med blåbär i frysen, så igår svängde jag ihop en blåbärspaj, som vi mumsade på framför TVn med en stor klick vaniljvisp.
Blåbärspaj tillhör en av Viktors absoluta favoriter, så när vi ätit upp, och var proppmätta suckade han och sa: Tack för maten, jag älskar dig... Det var roligt sagt tyckte jag!

Som en barnrumpa, fast ändå inte

Eftersom jag är sjukskriven spenderar jag veckan hos Viktor, som är i full gång att renovera sin nya lägenhet. Vardagsrummet är äntligen färdigt, så nu bor vi här inne, bland släta fina väggar och spartansk inredning. Allt är så helt och slätt och fint. Som en barnrumpa, fast ändå inte.

Den enarmade banditens äppelkaka...

I söndags beskar min fader ( eller fader vår som vi brukar kalla honom) våra äppelträd. Det resulterade i att ett par omogna frukter dunsade i marken. Vi plockade dessutom bort några äpplen från träden, så att andra frukter ska få bättre plats att växa och mogna.

När våra äppelträd äntligen (efter många fruktlösa år) lyckats producera något, tyckte vi det var synd att kasta någon frukt, även om de inte var riktigt mogen. Så jag beslöt mig för att försöka baka äppelkaka med bara en hand. Det gick riktigt bra, visade det sig..

I vår familj bakar man efterrättspaj i den gamla vita formen med snygga blåa blommor.

Jag rev lite mandelmassa och la i botten av formen, sen fyllde jag på med äppelklyftor, kanel och farinsocker. På toppen blev det ett smulpajstäcke med
en del socker
en del havregryn
en del mjöl
och sen en liten näve kokos och en lika liten näve hackade hasselnötter. Sist men inte minst, ringlade jag lite sirap över för att få det extra knäckigt.

Kanongott med lite glass till. Välkommen höst!

Tårta!

Det bästa med födelsedagar är att man får göra fina tårtor. Därför skämmer jag alltid bort mina kolleger med tårta på deras födelsedagar. Naturligtvis bjöd jag även på tårta på min egen födelsedag. Och sen blev det ytterligare en tårta att bjuda familjen på, på mitt födelsedags-kafferep.

Den här tårtan var ganska avancerad men jag lät inte det hindra mig. Väldigt smarrig och ganska snygg om du frågar mig.

Choklad- och Hallonmoussetårta

botten

knappt 1 dl vatten

knappt 1 dl socker

75 g smör

325 g mörk choklad minst 60 % kakaohalt

6 ägg

knappt 1 dl starkt kaffe

2 msk mörk rom

Smörj en rund form ca 24 cm i diameter,. Klipp till ett smörpapper som passar bottnen och smörj även det. Koka vatten och socker i ca 2 min och rör hela tiden. Tillsätt smöret i småkluttar och fortsätt röra hela tiden. När smöret smällt lyfter du av kastrullen från värmen och tillsätter den grovhackade chokladen. Låt stå under lock i 3 min, och vispa sedan ihop till en len chokladkräm. Blanda i vispat ägg, rom och kaffe. Häll i formen och grädda i vattenbad i 175 grader i 45 min. Vattenbadet ska nå upp till ca halva kakans höjd. Låt kakan svalna i formen och lossa den därefter försiktigt. Lägg bottnen på ett fat och klipp en remsa smörpapper som du sveper runt kakan, så den sticker upp ca 3 cm över kakan. Fäst ordentligt med tejp.

hallonmousse

3 gelatinblad

6 dl hallon

6 äggulor

2 dl florsocker

4 dl vispgrädde

Blötlägg gelatinbladen i kallt vatten ett par min. Värm hallonen lätt i kastrull så de mosar till sig lite. Mixa sen slätt i en matberedare. Pressa hallonen genom en sil, så att du får en fin puré utan kärnor. Kyl ner. Vispa äggulor och florsocker till en luftig smet. Blanda i den kalla hallonpurén, men spara ett par matskedar till garnering. Vispa grädden ganska hårt och vänd försiktig ner den i hallonsmeten. Smält sen de urkramade gelatinbladen i kastrull på svag värme.Vispa moussen kraftigt medan du försiktigt tillsätter gelatinet. Bred moussen över chokladbottnen och låt stå kallt minst en timme.

vingelé

2 dl sött vitt vin

2 gelatinblad

Blötlägg gelatinet i kallt vatten ett par min. Smält på svag värme och blanda sen med vinet. Låt svalna i kylen till det börjar stelna, här får du vara på din vakt, för vinet känns jättetunt länge, sen plötsligt blir det tjockt. I alla fall, när vinet är lite segt lägger du det över tårtan och ställer alltihopa kallt minst en timme till.

Ringla sista purén över tårtan innan servering och jag gjorde även chokladchips som jag dekorerade med. Med lite blommor och blad blev det riktigt fint.

en kokt hand med mos, tack

Igår på jobbet råkade jag ut för en liten trist olycka. Jag lyckades hälla en 20 literskastrull med kokande potatisvatten över vänster hand.

Så därför har jag och snälla modern spenderat hela fredagskvällen och lördgasmorgonen på Lunds akutmottagning.

Så fort jag kom in till akuten la de på ett burn freeze förband som ska stoppa brännprocessen, så att inte mer vävnad skadas. Och det fungerade säkert, men det gjorde sjukt ont. I två timmar kändes det som att jag höll hela handen in i en öppen låga. Och inga smärtstillande piller fungerade heller. Till sist tog de fram lite starkare piller, och då fick jag äntligen lite ro i kroppen.

I morse la de om förbanden och det både ser och känns, efter omständigheterna, riktigt bra ut. Men jag får snällt stanna hemma framöver, sjukskriven i två veckor, också ska jag gå till en arbetsteapeut för att behålla rörligheten i handen.

Det dumma är att jag inte kan göra så mycket hemma. Man kan ju varken baka eller laga mat med bara en hand. Men det löser sig nog, något kul ska jag nog lyckas hitta på ...


A tribute to Michael Jackson

Har du sett herr kantarell?

Min familj är bra på väldigt många saker! Plocka svamp är inte en av dem. Alla grannar och bekanta är ute i skogarna häromkring och plockar korgarna fulla. Vi är ute i skogen i timtal men kommer hem tomhänta, fast vi rör oss i samma skogar. Men igår var det precis som att vi såg skogen med nya ögon. Både jag och min moder fick minsann syn på både en och två små gula rackare. Så vi kom hem med en liten svampsamling i min kjol!

Nu måste det väl vara vår tur tänkte jag och gick upp tidigt idag, packade ryggsäcken med frukost och cyklade iväg till skogen. Hela den långa grusvägen cyklade jag, med knallig orange regnställ, så jag kunde lysa ikapp med svamparna i all grönska.

Min by har något som väldigt få andra byar har. Vi har en alldeles egen vulkan, Gällabjer. Förvisso har den inte varit aktiv sedan Juratiden för sisådär 100-150 miljoner år sedan, men ändå! Jag har hört från både ett och två håll att vid Gällabjer finns det gott om svamp!

Och när jag står och fotar skylten in till reservatet, så får jag syn på något gult i ögonvrån.

En stor kantarell. Jag jublar, både inombords och utombords, och tänker, om jag hittar svamp redan nu, innan jag ens kommit fram, kommer jag ju hitta flera ton innan jag ger mig hem...

Väl framme i reservatet är dock inte svamplyckan lika stor. Jag hittar många fina saker men inga kantareller. Jag hittar nyfikna får.

Jag hittar fin mossa som växer i sådär snygga kullar, så man bara vill kasta sig på marken, för det ser ju så mjukt och skönt ut.

Jag hittar ett litet litet fågelägg

Och en konstig krok som sitter fast i marken, mitt i ingenstans. Men jag hittar INGA kantareller.

Jag halkar i fårbajs säkert sju-åtta gånger. Då blir man glad och tacksam för att man satte ett par rejäla stövlar på fötterna.

Till sist blir jag lite småsur över att min svampkarriär redan gått över. Så jag fyller på energidepåerna med rullmackor i foliepaket

Och kaffe som aldrig smakar så gott som när man är i skogen

Och plötsligt känns allting ganska bra ändå. Jag har ju det ganska trevligt, med eller utan svamp. Och regnet slutar falla och solen kommer fram.

När bokskogen är fuktig och solen lyser på löven, blir det så tjusigt så det nästan gör ont i ögonen

Sen traskar jag tillbaka mot min cykel, på väg hemåt Men då plötsligt hittar jag något. Nämen en liten svamp!

Och allting är så fint, och man behöver inte längta till andra sidan, för gräset är som allra grönast precis där man står.

Och sen hittar jag en svamp till, lite större

Och vad gömmer sig där inne

Och rätt vad det är, så är min lilla pappåse ändå halvfull och jag kommer hem med en stor gyllene skatt.

Nu ska man bara bestämma sig om man ska göra kantarelltoast eller kanske en fin köttbit med kantarellsås, eller köttfärs- och svampaj, eller köttgryta eller....

Blåbärsbullar!

De här kanongoda bullarna bjöd jag på, på min födelsedag. Egentligen ska man göra en vaniljkräm och spruta in i de färdiga bullarna, så blir de ännu godare, men det blev inte så den här gången. De var goda ändå!

100 g smör

5 dl mjölk

50 g jäst

1 ½ tsk salt

1- 1 ½ dl socker

1 ½ tsk kardemumma

1 ägg

1 ½ dl vetemjöl

1 dl blåbärssylt som mixas med

100 g mandelmassa

1 ägg

pärlsocker

Smält smöret och tillsätt mjölken så båda blir ljumma,

Lägg smör/mjölk, jäst, salt, socker, kardemumma, ägg och det mesta av mjölet i en hushållsmaskin och knåda intensivt. Tillsätt mjöl till rätt konsistens, men använd så lite mjöl som möjligt så bullarna inte blir torra. Låt jäsa till dubbelstorlek. Tryck sen ihop degen så den mesta luften går ur, och låt jäsa till dubbel storlek igen.

Dela degen i två delar och kavla ut varje deg till en stor rektangel. Bred på blåbärsmassan och rulla ihop som en rulltårta.

Skär i skivor och lägg i bakplåtsformar. Ställ formarna tätt på en plåt. Står formarna tätt håller bullarna formen bättre när de jäser. Jäs i 20-30 min. Pensla bullarna med ägget och strö över pärlsockret. Grädda sen i 250 grader i mitt i ugnen i ca 8-10 min.

När bullarna har svalnat kan man alltså fylla dem med vaniljkräm, så blir de galet goda. Eller äter man dem precis som de är!

Världens finaste..

Det här är Viktor, han är världens finaste.

Viktor gav mig en jättefin ros på min födelsedag. Sen berättade han glatt att alla blomsteraffärer var stängda när han skulle åka med tåget och bussen till mig på landet, så han fick sno en blomma i grannhusets rabatt. Det var roligt och lite typiskt Viktor... Slut!

Jag ser rött...

Röd är pelargonian i uterummet.

Röd är min nya fina loppis-fynds-klänning.

Som en polkagris ungefär. Fast sötare.

Röda är mina läppar. Ibland. Som när jag ska gå på fest. Eller när jag känner att livet skulle vara lite roligare om man bara hade en röd trut.

Röda är mina naglar när jag inte jobbar två dagar i sträck, för då är det lönt att måla dem. På restaurang får man inte ha nagellack. För det är så himla räligt.

Röd är stora fina mjölburken, som åker fram när jag bakar bröd. Det gör jag idag. Med ajvar, filmjölk och dadlar i.

Och röda är mina solglasögon. Allting blir så vackert genom, genom mina solglasögon.

allergivisan

Mel: Yellow submarine

Jag är inte full jag har pollenallergi, pollenallergi, pollenallergi
Jag är inte full jag har pollenallergi, (hej!) pollenallergi ( hej!) pollenllergi