syskonpaj

Den här goda pajen brukar jag och min bror göra ihop. Vi gillar båda att äta vegetariskt då och då. Så att det inte blir för mycket kött alltid. Visste du att vi i västvärlden måste minska vår köttkonsumtion till 100 g/ dag för att maten och energin ska räcka för hela jorden. Det betyder alltså att du kan äta en 90 grams hamburgare till lunch och en skinkskiva på frukostsmörgåsen, sen får du äta resten vegetariskt. Jag förespråkar inte på något vis vegetarianism, även om jag tycker det är toppen. Men ALLA köttätare borde verkligen försöka minska köttkonsumtionen. Det är inte ens svårt. Så konstigt är det inte att bara äta fyra köttbullar till makaronerna istället för åtta. Det smakar ju fortfarande köttbulle! Men nu till pajen...

pajdeg

1 ½ dl vetemjöl
1 dl grahamsmjöl
1 krm salt
125 g smör skuret i tärningar
2 msk kallt vatten

Nyp ihop smöret med mjöl och salt i en skål eller mixa i matberedare. Häll i vattnet och kläm lite till, tills degen går ihopa. Klä degen i plastfolie och lägg i kylen i minst en halvtimme. Klä sedan pajformen med degen.

fyllning
brysselkål (fryst)
broccoli (färsk eller fryst)
rödlök
oliver

soltorkade tomater

fetaost
tomater
ost
När det kommer till grönsakerna får man freestyla lite med mängd och sort. Kan dock varmt rekomendera brysselkål, för det är mumma i paj! Skär grönsakerna i lagom stora bitar och fördela över pajskalet. Vi brukar hoppa över att förgrädda skalet, för broren tycker det är gott om det blir lite degigt. Fetaosten smular vi över och osten river vi, och strör över efter äggstanningen som består av:

äggstanning
3 ägg

3 dl mjölk

salt peppar och andra kryddor efter smak

Vispa ihop ägg och mjölk och krydda efter smak. Till exempel kan det passa bra med basilika eller timjan. Häll över pajen och toppa med osten. Vi tycker det är fint att allra överst lägga några skivor tomat och sen strö örtsalt på toppen.

Grädda i 200 grader till äggstanningen har stannat och pajen fått fin färg, kanske drygt en halvtimme.

hattifnatt

Jag tycker det borde bli populärt att ha hatt igen. Det är ju så fint, men känns idag ganska udda och utstickande.
Tyvärr så har jag alldeles för avlångt, ovalt huvud för att själv ha hattar. Så när jag hittade den här hattmössan på Åhlens blev jag Glad (med stort G). Den passade faktiskt!

Nu ska jag vara hattifnatt hela hösten och inte lida av varken blåst eller kyla i mitt lilla huvud.

gula kanter och bleka tryck

Förr i tiden var det självklart att gå till fotografen och ta porträttfoton. Snygga svartvita foton som bara blir finare ju äldre de blir, gula i kanten och blekta i trycket.

Nuförtiden känns det som att man bara går till fotografen om man har fått barn eller gift sig. Men då tokfotar man istället och tar hundratals bilder. Och fotona blir klara och med djup och inte alls bleka eller gula. Lite synd tycker jag.

Det här är min farfars föräldrar Terese och Bror Olsson. De står och är snygga på min sekretär. Bilderna är rimligtvis runt 100 år gamla. Inte kommer mina barnbarnsbarn ställa en cd-romskiva med digitalbilder på mig, på sina skrivbord om 100 år. Nej det var allt bättre förr....

När jag blir stor...

.. ska jag bo i eller nära en jättestor skog. För den är så fin och så trevlig att traska i. Hur kan någon människa vilja leva utan en skog?

Men hösten är iallafall festfin

På hösten känner nog naturen sig på extra bra partyhumör.Då tar den på sig sina färgladaste kläder och smyckar sig med fina pärlor.

Sen tokdansar den hela vägen in i mitt rum, och gör mitt liv mycket vackrare.

In i rummet som inte är mitt, utan lånat av en god vän. För jag har en lägenhet som jag inte bor i. Har alla mina saker hos föräldrarna där jag sällan är. Spenderar mest tid hos Viktor, där det är byggarbetsplats och rörigt och nästa inte går att bo. Och sover just nu i goda vännens rum. För trots att jag bor på så många ställen har jag just nu ingenstans att bo.

Livet är bra konstigt. Men hösten är iallafall festfin!

Kräftskiva

Jag och pöjken var i Småland hos hans föräldrar i helgen. Det var lika trevligt som alltid, och vi åt lika mycket god mat som alltid.

Direkt när vi kom dit åkte vi ut på sjön och fiskade kräftor i skymningen. Det var mysigt på alla sätt och vis, trots att fiskelyckan inte var total.
Tack och lov hade de redan fiskat en del kräftor tidigare, så på lördagen blev det hejdundrandes kräftkalas. Så sent som en kvart innan festen öste regnet ner, men vi var envisare än molnen, och prick klockan sex tittade solen fram och alla tjugonånting gästerna kunde sitta i trädgården. Kräftorna var snygga och goda. Supen var varken eller, men slank ner ändå.
Det blev en kall och klar natt. Månen sken och myggen var på hugget. Så efter skymningen flyttade vi in, satte eld i brasan och åt kladdkaka i brasans sken. Trevlans trevlans!

I den riktiga skogen

Att gå på promenad i skogen är så skönt för fötterna och för själen. Och då menar jag inte att gå på skogsvägar och stigar, utan ute i den riktiga skogen, över stockar och stenar. När man får lyfta fötterna lite högre, för att sen sätta ner dem på mark mjuk av mossa, löv eller barr. Det är la gött det!

ingen dumburk, inte!

De senast dagarna har bjudit på tillökning i bohaget. Jag har varit på stora loppisen och fyndat och fått en del fina saker av bekanta. Bland loppisfynden hör den röda teburken i mitten. För ynka 5 kronor. Sånt gillar jag. När Viktors kök blir färdigt ska den få flytta dit, och ha mitt te i sig. Den vänstra burken är galet snygg, enligt mig. Den hade någon jamaicansk chili gojs i sig som vi använde på jobbet. Jag la beslag på den så fort den blev tom. I den ska jag nog plantera en kaktus eller bara förvara något långt och avlångt, som pennor eller sugrör eller så...

den sista potatisen

Nu har jag satt min sista potatis. Och även tvättat, kokt och klyftat den för sista gången. Igår var min sista arbetsdag för den här sommaren. Det firar jag med att måla naglarna igen.

Jag gillar verkligen mitt jobb och trivs hur bra som helst där. Men att måla naglarna cerise gör mig också lycklig. Och det förtjänar jag att vara.

Dessutom blir det luftombyte. Jag lämnar landet för att bege mig till de småländska skogarna. Vi ska till Viktors föräldrar och fiska och äta kräftor i helgen. Sen bär det av till Uppsala igen. Skolan börjar på måndag. Då ska jag fika med mina väninnor Det, om något, blir man lycklig av!

Om jag någon gång ska drunkna..

... vill jag göra det i ett hav av höstanemoner