fröken elin tänker till om gott och ont

Ganska ofta när jag hör på nyheter, ser dokumentärer osv så blir jag så fruktansvärt uppgiven över mänskligheten. Det finns nästan inga ställen/grupper/arbetsplatser/orter/umgängeskretsar där inte någon är ett riktigt rövhål (ursäkta språket). Folk som våldtar, misshandlar, stjäl och mördar. Ljuger, och är otrogna, säger elakheter och är taskiga. Nu senast såg jag en film "the whistleblower" som baseras på en sann historia om trafficking i Bosnien. Den ledde mig till slutsatsen att alla män kan vara hur sviniga, omorlaiska och kallhjärtade som helst när det finns 1. pengar 2. sex eller 3. våld med i bilden. Ok inte riktigt alla, men nästan. Det är så hemskt så jag ibland bara känner att man borde spränga hela jorden när vi ändå bara behandlar varandra som skit hela tiden. Så många kvinnor som förtrycks i världen. Barn som blir misshandlade, småpojkar som utnyttjas sexuellt, ja listan är oändlig. Det känns så hopplöst när man tänker på det....

MEN...

...så ibland ser man små ljuspunkter i livet. Som får en att ändå tro att det finns lite lite hopp.
Som häromdagen när en kvinna var inne och köpte kakor till ett möte på sin arbetsplats.
Dagen efter fick jag ett mail:

"Hej!

Ville bara att du ska veta hur mycket vi tyckte om din halloncheesecake som vi köpte av dig i måndags.

Den va skit god"

Då blir man så himla glad. Tänk att en annan människa har ansträngt sig, satt sig vid datorn, loggat in på mailen, kollat upp vår adress och skrivit några rader, bara för att visa sin tacksamhet. Ingen har tvingat henne, eller ens bett henne. Hon ville bara vara en trevlig själ, och tala om att hon var nöjd med vad vi gjort. Hon kunde ha låtit bli, bara struntat i det. Men det gjorde hon inte.

Sånt gör mig glad.
Nu menar jag verkligen inte att en komplimang i ett mail väger upp för våldtäkter och mord. Men det är ändå ett tecken på att det finns något gott i människor. Och det vår vi väl verkligen hoppas.....