lördag 18 juli 2009

I'm singing in the rain..

Idag regnar det som bara den, och vad gör man då? Jo man:

  • löser melodikrysset med mor och bror, och sjunger med alldeles för högt i alla låtar, fast man inte kan texten
  • bakar jättemånga, jättesmå maränger som aldrig vill torka eftersom regnet gör luftfuktigheten alldeles för hög
  • okynnessurfar på facebook och diverse bloggar
  • bakar köttfärspaj som får bli lunch i morgon när det ska renoveras i Viktors lägenhet HELA långa dagen
  • funderar (se nedan)

Igår plockade jag körsbär och svarta vinbär som jag kokte sylt på och sen bakade syltkakor av. Sånna där riktiga mormors-kakor som känns lite tråkiga, men egentligen är rätt goda. De tog jättelång tid att baka och det var en herrans massa pill, innan man fick till dem. Tre olika pepparkaksformar krävdes för att få till en sketen liten kaka. Sånt gillar jag. Ju bökigare kakor, desto bättre!

Mormors syltkakor ( jag vet inte vems mormor, för det är minsann inte min)

4 dl vetemjöl

1 dl potatismjöl

1 dl florsocker

200 g margarin eller smör (ta smör såklart)

1 ägg

1 till ägg, till penslingen

hackad mandel och pärlsocker

fast sylt

Blanda mjöl, socker och matfett i matberedare, tillsätt ägget och arbeta ihop till en deg. Låt vila i kylen en stund. Kavla ut degen och ta ut hälften till runda kakor, och hälften till blommor ( med pepparkaksformar). Stansa ut ett hål i mitten av varje blomma. Pensla blommorna med ägg och doppa i hackad mandel-och-pärslocker-blandningen. Lägg blomman på rundningen på en plåt med bakplåtspapper och fyll hålet med sylt. Grädda i 10 min i 175 grader.

Såklart kunde jag inte följa receptet helt, så jag bytte ut lite florsocker mot muscovadosocker, och hade även i lite hackad mandel i degen. Det blev smarrigt!

Också till dagens fundering, som slog mig när jag stod och diskade:

Det finns en faslig massa folk som jag beundrar (och kanske är lite avundsjuk på). Folk som förverkligar sina drömmar. Folk som kommer på någon riktigt bra idé och sen faktiskt genomför den. Folk som är driftiga och engagerade. Folk som gör karriär, inte nödvändigtvis en karriär som man blir rik och berömd på, men folk som jobbar med sådant som är kul eller bra eller viktigt. Jobb som är värt, liksom. Jag beundrar folk som köper hus och renoverar allt själv, fast det var mycket mera jobb än vi kunde ana. Folk som har god smak och vackert kring sig. Folk som är trevliga, och sociala och sprudlande. Också beundrar jag folk som har stora och hjärtliga familjer.

Jag beundrar jättemånga människor.....

Och om man ska tänka helt logiskt så borde det ju betyda att det finns en, eller ett par, människor som beundrar mig tillbaka. Beundrar mitt liv och allt jag gör.

Det gör mig glad!!!

ps. Under det här inlägget har en störig fluga landat på mina armar 37 gånger. Jag har räknat! Sluta dumma fluga!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar