Kräftskiva

Jag och pöjken var i Småland hos hans föräldrar i helgen. Det var lika trevligt som alltid, och vi åt lika mycket god mat som alltid.

Direkt när vi kom dit åkte vi ut på sjön och fiskade kräftor i skymningen. Det var mysigt på alla sätt och vis, trots att fiskelyckan inte var total.
Tack och lov hade de redan fiskat en del kräftor tidigare, så på lördagen blev det hejdundrandes kräftkalas. Så sent som en kvart innan festen öste regnet ner, men vi var envisare än molnen, och prick klockan sex tittade solen fram och alla tjugonånting gästerna kunde sitta i trädgården. Kräftorna var snygga och goda. Supen var varken eller, men slank ner ändå.
Det blev en kall och klar natt. Månen sken och myggen var på hugget. Så efter skymningen flyttade vi in, satte eld i brasan och åt kladdkaka i brasans sken. Trevlans trevlans!

I den riktiga skogen

Att gå på promenad i skogen är så skönt för fötterna och för själen. Och då menar jag inte att gå på skogsvägar och stigar, utan ute i den riktiga skogen, över stockar och stenar. När man får lyfta fötterna lite högre, för att sen sätta ner dem på mark mjuk av mossa, löv eller barr. Det är la gött det!

ingen dumburk, inte!

De senast dagarna har bjudit på tillökning i bohaget. Jag har varit på stora loppisen och fyndat och fått en del fina saker av bekanta. Bland loppisfynden hör den röda teburken i mitten. För ynka 5 kronor. Sånt gillar jag. När Viktors kök blir färdigt ska den få flytta dit, och ha mitt te i sig. Den vänstra burken är galet snygg, enligt mig. Den hade någon jamaicansk chili gojs i sig som vi använde på jobbet. Jag la beslag på den så fort den blev tom. I den ska jag nog plantera en kaktus eller bara förvara något långt och avlångt, som pennor eller sugrör eller så...

den sista potatisen

Nu har jag satt min sista potatis. Och även tvättat, kokt och klyftat den för sista gången. Igår var min sista arbetsdag för den här sommaren. Det firar jag med att måla naglarna igen.

Jag gillar verkligen mitt jobb och trivs hur bra som helst där. Men att måla naglarna cerise gör mig också lycklig. Och det förtjänar jag att vara.

Dessutom blir det luftombyte. Jag lämnar landet för att bege mig till de småländska skogarna. Vi ska till Viktors föräldrar och fiska och äta kräftor i helgen. Sen bär det av till Uppsala igen. Skolan börjar på måndag. Då ska jag fika med mina väninnor Det, om något, blir man lycklig av!

Om jag någon gång ska drunkna..

... vill jag göra det i ett hav av höstanemoner

att vifta på tårna

När Viktor målar element styr han med tårna. Jag vet inte hur det går till, men på något sätt är det lättare att komma åt i trånga skrymseln om man samtidigt viftar på tårna.

Blåbärsmuffins

Jag har premiärbakat från min födelsedagspresent A piece of cake av Leila Lindholm. Det blidde goa blåbärsmuffins med smuldegstopp. Som alltid, följde jag inte receptet exakt, men här kommer en variant snarlik orginalet.

Du behöver:

100 g smör

2 dl mjölk

skal av ½ citron

2 ägg

1 ½ dl socker

1 tsk vaniljsocker

4 dl vetemjöl

2 tsk bakpulver

1 nypa salt

5 dl blåbär

Sätt ugnen på 200 grader. Smält smöret och blanda med mjölken och rivet citronskal.

Vispa ägg, vaniljsocker och socker pösigt i en separat skål. Rör sen ner mjölkvätskan.

Blanda vetemjöl med bakpulver och salt och vänd ner i smeten, men rör så lite som möjligt.

Sätt 12 formar i en muffinplåt och varva smeten med blåbär.

Smuldeg:

75 g kallt smör

2 dl havregryn

1 dl vetmjöl

1 dl socker

Hacka smöret i små bitar. Nyp sedan ihopa med de andra ingredienserna till en smulig deg som du fördelar över de 12 muffinsen. Grädda i knappt 20 min, till de är genombakta. Prova med provsticka.

Mumsa med saft, helst i solen!
Lycka till

Den snyggaste saften...

Och vinnaren är: JORDGUBBSSAFTEN! (Helst morsans)

Rabarbermarmelad

När rabarbern i trädgården börjar bli lite "gammal" och träig kan man göra den här superenkla rabarbermarmeladen, som nog är det godaste du kan lägga på din rostade macka.

500 g rabarber
500 g socker
1-2 vaniljstänger

Rensa och skölj rabarbern. Skär bort de yttersta hinnorna om de känns sega. Dela i 2 cm långa bitar. Skrapa ur fröna ur vaniljstång och lägg både frön och stång i en tjockbottnad kastrull med rabarbern och sockret. Låt koka på svag värme, under lock i ca 30 min till rabarbern vätskat sig och blivit lite mjuk. Rör om då och då. Ta sen av locket och koka ytterligare i 40-50 min till lagom marmeladkonsistens. Bäst testar du det genom att lägga en klick marmelad på en kall tallrik och kyla någon minut i kylen. Stelnar marmeladen fint är det dags att ta av grytan från spisen. Häll sen upp marmeladen på heta, rena burkar. Förslut och låt svalna!

Skitlätt och skitgott - bättre blir det knappt!

Att frilufta sig

I morse kittlade det i mina och den minsta storebrorens friluftsnerver. Så vi klev upp hur tidigt som helst, vid fem, och packade frukost-matsäck, sen körde vi iväg till Traneröds mosse och friluftade oss medan solen steg upp.
Är det lite dimmigt, är soluppgång över mossen något av det vackraste du kan tänka dig. Tyvärr blåste det lite i morse så dimma blev vi utan, men solen steg upp som den skulle. Kanonkul tyckte jag.

Sen åkte broren lite med sin fräsiga cykel över stock och sten, och jag fotograferade i den fina fina skogen.

För skogen är också väldigt tjusig i soluppgången.

Åh så tjusig sol och skog.

Och solen värmde och jag såg ut lite som rödluvan.

Sen avslutade vi utflykten med att sitta i solen på kalhygget och äta goda mackor och dricka varmchoklad. En mycket trevlig morgon med andra ord.

Surdegsbarnbarn

Den här lilla surdegen fick jag av en bekant (egentligen en av mina närmsta vänners mamma) härom veckan. Det är en vetesurdeg från mannen, myten, legenden när det kommer till brödbak, nämligen Jan Hedh. Hon hade varit på bakkurs hos honom i vintras, och fått med sig surdeg hem. Snällt nog fick jag en liten surdegsbebis, som alltså blir ett surdegsbarnbarn till Jan Hedh.

Efter att ha matats med ca 2 dl vatten och lika mycket vetemjöl bubblade den fint i morse.

Jag matade även min rågsur, som har blivit riktigt kraftig och fin.

Vetesuren fick sällskap av lite vetekrossgröt, vetekli, rabarbermarmelad, filmjölk, mm.

Rågsuren bland annat granatäppelsirap, färska plommon, filmjölk, fyrkornskross och rågflingor.

Sen bakade jag jättemånga bröd i alla möjliga storlekar och former.

Familjen blev väldigt imponerade och vi knaprade i oss hela en och en halv limpa till kvällsoppan.

Tack för det Ann!

Gräset är alltid grönare på andra sidan...

Nej inte alltid...

Ibland måste man bara lägga sig på alla fyra, och kisa lite med ögonen, för att se...

Varken brödlös eller rådlös

Trots att handen var skållad och inlindad i bandage blev jag sugen på att baka häromdagen. Med en mjölad plastpåse om handen knådade jag så gott jag kunde. För hos Viktor finns ingen hushållsassistent så där får man minsann kavla upp armana och ta i. Det blev ett gott bröd, saftigt som bara den. Jag hade lite annanasspad i degvätskan (sånt som finns i burken när du köper konserverad annanas). Tyckte det var synd att slänga och lite socker är alltid bra för jästen. Och rågflinge-gröt gjorde susen för saftigheten.
Så jag är varken brödlös eller rådlös.
Möjligtvis makalös!

Meeera tårta!

Som tidigare nämnt så tycker jag det är förbaskat sköjjigt att baka tårta. Så därför tänkte jag bjuda på ännu ett tårtrecept.

Den här snyggingen fick kollegerna på Sveriges mysigaste (och troligtvis flummigaste) restaurang njuta av.

I orginalreceptet användes björnbär, men eftersom grannens mullbärsträd tappade fruktansvärt mycket bär lagom till födelsedagen, så smög jag dit en natt och pallade lite, som jag stoppade i tårtan. Lite annorlunda, lite godare, om ni frågar mig. Och det gör ni!

TÅRTA MED BJÖRNBÄRSKESELLA

aka FRÖKENS MULLBÄRSTÅRTA

botten

100 g smör

100 g blockchoklad

3 ägg

1 dl strösocker

1 ½ dl vetemjöl

½ tsk bakpulver

Värm ugnen till 175 grader (celsius!!! 175 grader farenheit blir tokfel!)

Smält smöret och chokladen i vattenbad och låt svalna. Smörj en form med lös botten, och klä bottnen med bakplåtspapper som också smörjs. Vispa ägg och socker pösigt och vitt och sikta sen ner mjölet blandat med bakpulver under fortsatt vispning. Tillsätt chokladsmöret och häll sen smeten i formen. Grädda i exakt 18 minuter. Låt svalna. Ta bort pappret i bottnen och lägg tillbaka kakan i formen. Klipp sen en remsa, ca 5 cm bred, och svep om kakan som en ring. Knäpp på formens sidor runtomkring.

fyllning 1

3 gelatinblad

250 g kesella

1 dl strösocker

2 äggulor

1-2 tsk pressad citronsaft

1 msk vaniljsocker

2 dl vispgrädde

Blötlägg gelatinbladen i kallt vatten. Rör ihop kesella, ägg, socker, citronsaft och vaniljsocker i en skål. Krama ur gelatinet och smällt i kastrull på svag värme. Rör kraftigt och häll försiktigt i gelatinet i blandningen. Vispa grädden ganska hårt och blanda i den. Bred fyllningen över kakan och låt stå kallt över natten. Nästa dag gör du fyllning 2.

fyllning 2

3 gelatinblad

250 g kesella

1 dl strösocker

1 äggula

2 msk mixade björnbär eller mullbär

2 dl vispgrädde

Blötlägg gelatinbladen i kallt vatten. Rör ihop kesella, ägg, socker och de mixade bären i en skål. Krama ur gelatinet och smällt i kastrull på svag värme. Rör kraftigt och häll försiktigt i gelatinet i blandningen. Vispa grädden ganska hårt och blanda i den. Bred ut fyllning 2 ovanpå fyllning 1 och låt stå kallt ytterligare ett par timmar.

Jag garnerade med massa färska bär: Mullbär, blåbär, svarta vinbär och hallon, och lite kiwi runtom.

Sen satt vi i favorithörnet av uteserveringen och fikade. I hammoken under krikonträdet, och solen sken och jag fyllde år, och kollegerna var trevliga och roliga som alltid.

Håller ställningarna

Håhå jaja. Har ni sett ett sånt retro-snyggt tidningsställ jag köpte på Åhlens igår? 200 pix kostade det. Det var sååå värt det...

Tack för maten

Jag gillar Skåne, och vill gärna bo här när jag blir stor. MEN det är jäkligt gött att Viktor har småländska rötter. För Viktors mamma förser oss med delikatesser från de småländska skogarna. I frysen hittar man alltid en älgstek, eller kokta kräftor och i skafferiet finns det torkade trattisar ( trattkantareller that is). Och sist de var på besök lämnade de en stor hink med blåbär i frysen, så igår svängde jag ihop en blåbärspaj, som vi mumsade på framför TVn med en stor klick vaniljvisp.
Blåbärspaj tillhör en av Viktors absoluta favoriter, så när vi ätit upp, och var proppmätta suckade han och sa: Tack för maten, jag älskar dig... Det var roligt sagt tyckte jag!

Som en barnrumpa, fast ändå inte

Eftersom jag är sjukskriven spenderar jag veckan hos Viktor, som är i full gång att renovera sin nya lägenhet. Vardagsrummet är äntligen färdigt, så nu bor vi här inne, bland släta fina väggar och spartansk inredning. Allt är så helt och slätt och fint. Som en barnrumpa, fast ändå inte.

Den enarmade banditens äppelkaka...

I söndags beskar min fader ( eller fader vår som vi brukar kalla honom) våra äppelträd. Det resulterade i att ett par omogna frukter dunsade i marken. Vi plockade dessutom bort några äpplen från träden, så att andra frukter ska få bättre plats att växa och mogna.

När våra äppelträd äntligen (efter många fruktlösa år) lyckats producera något, tyckte vi det var synd att kasta någon frukt, även om de inte var riktigt mogen. Så jag beslöt mig för att försöka baka äppelkaka med bara en hand. Det gick riktigt bra, visade det sig..

I vår familj bakar man efterrättspaj i den gamla vita formen med snygga blåa blommor.

Jag rev lite mandelmassa och la i botten av formen, sen fyllde jag på med äppelklyftor, kanel och farinsocker. På toppen blev det ett smulpajstäcke med
en del socker
en del havregryn
en del mjöl
och sen en liten näve kokos och en lika liten näve hackade hasselnötter. Sist men inte minst, ringlade jag lite sirap över för att få det extra knäckigt.

Kanongott med lite glass till. Välkommen höst!

Tårta!

Det bästa med födelsedagar är att man får göra fina tårtor. Därför skämmer jag alltid bort mina kolleger med tårta på deras födelsedagar. Naturligtvis bjöd jag även på tårta på min egen födelsedag. Och sen blev det ytterligare en tårta att bjuda familjen på, på mitt födelsedags-kafferep.

Den här tårtan var ganska avancerad men jag lät inte det hindra mig. Väldigt smarrig och ganska snygg om du frågar mig.

Choklad- och Hallonmoussetårta

botten

knappt 1 dl vatten

knappt 1 dl socker

75 g smör

325 g mörk choklad minst 60 % kakaohalt

6 ägg

knappt 1 dl starkt kaffe

2 msk mörk rom

Smörj en rund form ca 24 cm i diameter,. Klipp till ett smörpapper som passar bottnen och smörj även det. Koka vatten och socker i ca 2 min och rör hela tiden. Tillsätt smöret i småkluttar och fortsätt röra hela tiden. När smöret smällt lyfter du av kastrullen från värmen och tillsätter den grovhackade chokladen. Låt stå under lock i 3 min, och vispa sedan ihop till en len chokladkräm. Blanda i vispat ägg, rom och kaffe. Häll i formen och grädda i vattenbad i 175 grader i 45 min. Vattenbadet ska nå upp till ca halva kakans höjd. Låt kakan svalna i formen och lossa den därefter försiktigt. Lägg bottnen på ett fat och klipp en remsa smörpapper som du sveper runt kakan, så den sticker upp ca 3 cm över kakan. Fäst ordentligt med tejp.

hallonmousse

3 gelatinblad

6 dl hallon

6 äggulor

2 dl florsocker

4 dl vispgrädde

Blötlägg gelatinbladen i kallt vatten ett par min. Värm hallonen lätt i kastrull så de mosar till sig lite. Mixa sen slätt i en matberedare. Pressa hallonen genom en sil, så att du får en fin puré utan kärnor. Kyl ner. Vispa äggulor och florsocker till en luftig smet. Blanda i den kalla hallonpurén, men spara ett par matskedar till garnering. Vispa grädden ganska hårt och vänd försiktig ner den i hallonsmeten. Smält sen de urkramade gelatinbladen i kastrull på svag värme.Vispa moussen kraftigt medan du försiktigt tillsätter gelatinet. Bred moussen över chokladbottnen och låt stå kallt minst en timme.

vingelé

2 dl sött vitt vin

2 gelatinblad

Blötlägg gelatinet i kallt vatten ett par min. Smält på svag värme och blanda sen med vinet. Låt svalna i kylen till det börjar stelna, här får du vara på din vakt, för vinet känns jättetunt länge, sen plötsligt blir det tjockt. I alla fall, när vinet är lite segt lägger du det över tårtan och ställer alltihopa kallt minst en timme till.

Ringla sista purén över tårtan innan servering och jag gjorde även chokladchips som jag dekorerade med. Med lite blommor och blad blev det riktigt fint.

en kokt hand med mos, tack

Igår på jobbet råkade jag ut för en liten trist olycka. Jag lyckades hälla en 20 literskastrull med kokande potatisvatten över vänster hand.

Så därför har jag och snälla modern spenderat hela fredagskvällen och lördgasmorgonen på Lunds akutmottagning.

Så fort jag kom in till akuten la de på ett burn freeze förband som ska stoppa brännprocessen, så att inte mer vävnad skadas. Och det fungerade säkert, men det gjorde sjukt ont. I två timmar kändes det som att jag höll hela handen in i en öppen låga. Och inga smärtstillande piller fungerade heller. Till sist tog de fram lite starkare piller, och då fick jag äntligen lite ro i kroppen.

I morse la de om förbanden och det både ser och känns, efter omständigheterna, riktigt bra ut. Men jag får snällt stanna hemma framöver, sjukskriven i två veckor, också ska jag gå till en arbetsteapeut för att behålla rörligheten i handen.

Det dumma är att jag inte kan göra så mycket hemma. Man kan ju varken baka eller laga mat med bara en hand. Men det löser sig nog, något kul ska jag nog lyckas hitta på ...


A tribute to Michael Jackson

Har du sett herr kantarell?

Min familj är bra på väldigt många saker! Plocka svamp är inte en av dem. Alla grannar och bekanta är ute i skogarna häromkring och plockar korgarna fulla. Vi är ute i skogen i timtal men kommer hem tomhänta, fast vi rör oss i samma skogar. Men igår var det precis som att vi såg skogen med nya ögon. Både jag och min moder fick minsann syn på både en och två små gula rackare. Så vi kom hem med en liten svampsamling i min kjol!

Nu måste det väl vara vår tur tänkte jag och gick upp tidigt idag, packade ryggsäcken med frukost och cyklade iväg till skogen. Hela den långa grusvägen cyklade jag, med knallig orange regnställ, så jag kunde lysa ikapp med svamparna i all grönska.

Min by har något som väldigt få andra byar har. Vi har en alldeles egen vulkan, Gällabjer. Förvisso har den inte varit aktiv sedan Juratiden för sisådär 100-150 miljoner år sedan, men ändå! Jag har hört från både ett och två håll att vid Gällabjer finns det gott om svamp!

Och när jag står och fotar skylten in till reservatet, så får jag syn på något gult i ögonvrån.

En stor kantarell. Jag jublar, både inombords och utombords, och tänker, om jag hittar svamp redan nu, innan jag ens kommit fram, kommer jag ju hitta flera ton innan jag ger mig hem...

Väl framme i reservatet är dock inte svamplyckan lika stor. Jag hittar många fina saker men inga kantareller. Jag hittar nyfikna får.

Jag hittar fin mossa som växer i sådär snygga kullar, så man bara vill kasta sig på marken, för det ser ju så mjukt och skönt ut.

Jag hittar ett litet litet fågelägg

Och en konstig krok som sitter fast i marken, mitt i ingenstans. Men jag hittar INGA kantareller.

Jag halkar i fårbajs säkert sju-åtta gånger. Då blir man glad och tacksam för att man satte ett par rejäla stövlar på fötterna.

Till sist blir jag lite småsur över att min svampkarriär redan gått över. Så jag fyller på energidepåerna med rullmackor i foliepaket

Och kaffe som aldrig smakar så gott som när man är i skogen

Och plötsligt känns allting ganska bra ändå. Jag har ju det ganska trevligt, med eller utan svamp. Och regnet slutar falla och solen kommer fram.

När bokskogen är fuktig och solen lyser på löven, blir det så tjusigt så det nästan gör ont i ögonen

Sen traskar jag tillbaka mot min cykel, på väg hemåt Men då plötsligt hittar jag något. Nämen en liten svamp!

Och allting är så fint, och man behöver inte längta till andra sidan, för gräset är som allra grönast precis där man står.

Och sen hittar jag en svamp till, lite större

Och vad gömmer sig där inne

Och rätt vad det är, så är min lilla pappåse ändå halvfull och jag kommer hem med en stor gyllene skatt.

Nu ska man bara bestämma sig om man ska göra kantarelltoast eller kanske en fin köttbit med kantarellsås, eller köttfärs- och svampaj, eller köttgryta eller....