Har du sett herr kantarell?

Min familj är bra på väldigt många saker! Plocka svamp är inte en av dem. Alla grannar och bekanta är ute i skogarna häromkring och plockar korgarna fulla. Vi är ute i skogen i timtal men kommer hem tomhänta, fast vi rör oss i samma skogar. Men igår var det precis som att vi såg skogen med nya ögon. Både jag och min moder fick minsann syn på både en och två små gula rackare. Så vi kom hem med en liten svampsamling i min kjol!

Nu måste det väl vara vår tur tänkte jag och gick upp tidigt idag, packade ryggsäcken med frukost och cyklade iväg till skogen. Hela den långa grusvägen cyklade jag, med knallig orange regnställ, så jag kunde lysa ikapp med svamparna i all grönska.

Min by har något som väldigt få andra byar har. Vi har en alldeles egen vulkan, Gällabjer. Förvisso har den inte varit aktiv sedan Juratiden för sisådär 100-150 miljoner år sedan, men ändå! Jag har hört från både ett och två håll att vid Gällabjer finns det gott om svamp!

Och när jag står och fotar skylten in till reservatet, så får jag syn på något gult i ögonvrån.

En stor kantarell. Jag jublar, både inombords och utombords, och tänker, om jag hittar svamp redan nu, innan jag ens kommit fram, kommer jag ju hitta flera ton innan jag ger mig hem...

Väl framme i reservatet är dock inte svamplyckan lika stor. Jag hittar många fina saker men inga kantareller. Jag hittar nyfikna får.

Jag hittar fin mossa som växer i sådär snygga kullar, så man bara vill kasta sig på marken, för det ser ju så mjukt och skönt ut.

Jag hittar ett litet litet fågelägg

Och en konstig krok som sitter fast i marken, mitt i ingenstans. Men jag hittar INGA kantareller.

Jag halkar i fårbajs säkert sju-åtta gånger. Då blir man glad och tacksam för att man satte ett par rejäla stövlar på fötterna.

Till sist blir jag lite småsur över att min svampkarriär redan gått över. Så jag fyller på energidepåerna med rullmackor i foliepaket

Och kaffe som aldrig smakar så gott som när man är i skogen

Och plötsligt känns allting ganska bra ändå. Jag har ju det ganska trevligt, med eller utan svamp. Och regnet slutar falla och solen kommer fram.

När bokskogen är fuktig och solen lyser på löven, blir det så tjusigt så det nästan gör ont i ögonen

Sen traskar jag tillbaka mot min cykel, på väg hemåt Men då plötsligt hittar jag något. Nämen en liten svamp!

Och allting är så fint, och man behöver inte längta till andra sidan, för gräset är som allra grönast precis där man står.

Och sen hittar jag en svamp till, lite större

Och vad gömmer sig där inne

Och rätt vad det är, så är min lilla pappåse ändå halvfull och jag kommer hem med en stor gyllene skatt.

Nu ska man bara bestämma sig om man ska göra kantarelltoast eller kanske en fin köttbit med kantarellsås, eller köttfärs- och svampaj, eller köttgryta eller....