det goda samvetet!

I dagens samhälle är det mycket hets kring övervikt. Och på många sätt är det befogat. Svenskarna har aldrig förr, i så stor utsträckning, varit feta. Och detta är verkligen ett stort hälsoproblem som kräver fokus, så att vi kan hjälpa fler att gå ner i vikt, och normalviktiga att behålla vikten. Ständigt matas vi med nya superdieter och media hyllar trådsmala artister och modeller, och så fort de lagt på sig ett kilo, efter graviditet eller skilsmässa, så hängs de ut som "fetton". Denna ständiga viktbevakning påverkar även oss normalviktiga människor. Alla har inpräntat i ryggmärgen att det är dåligt och farligt att vara tjock. Därför är det farligt att äta fett och socker. Men så ska vi inte behöva tänka. Okej att man inte alltid kan äta "tomma kalorier" ( som feta och söta livsmedel ofta är), men lite fett och socker behöver alla. Äter man bra mat som stämmer överens i energiinnehåll med hur mycket man bränner per dag så ska man inte behöva bry sig. Äter man mycket frukt och grönt och rör sig dagligen så kan man äta en kanelbulle till fikat utan att det gör varken till eller från. Även jag, som borde veta bättre med en kostvetarutbildning färsk i minnet, har trillat dit i dåliga-samvets-fällan. Äter jag lösgodis på fredagskvällen, eller fikar muffins med en väninna så njuter hela jag av att det är gott. Men på min axel sitter samtidigt en liten djävul och påminnner mig om att jag inte borde äta onyttigheter. Varför ska jag behöva ha dåligt samvete när jag inte lider av övervikt. Nej dra dit chilin växer, din lilla axel-djävul. Idag fikar jag fikabröd utan att må dåligt av det! Så det så!